torsdag 29 juni 2017

Borderline och annat tabu

Godkväll peepz!

Sitter här och väntar på att filmen jag knåpat ihop från midsommaren skall ladda upp på Youtube, och tänkte att jag bloggar under tiden.
Satt säkert tre timmar inatt och klippte filmerna, lade musik och övergångar, samt pysslade med andra små detaljer.
Ett jävla jobb och så vägrar Facebook lägga upp det, suck.
Så Youtube it is!

Iallafall, har haft en icke-så-smärtfri dag bakom, så tänkte ta upp såna ämnen ikväll som inte nämns så ofta här.
Var försenad till alla möten jag haft, trög på jobbet och sen gick vessan fan sönder.
Det rinner som en värre fors, så jag väntar bara tills laxen börjar simma uppåt där.
Skojja.
Iallafall.
Vet inte varför jag gör detta ikväll, men nu känns det bara som rätt tillfälle.
Jag vill nämligen skriva om mina diagnoser, psykisk ohälsa och varför det är så jäääävla svårt att prata om det.
Är ju mången annan som öppnat sig, så varför inte jag?
Har många gånger funderat på de, och visst har jag nu sagt något smått om det här på bloggen.
Nuddat på ämnet liksom.
Men nu tänker jag skriva rent ut hur läget är, vad det går ut på och hur jag ser på saken.
Sen förra sommaren har det ju varit mycket upp och ner med allt.
Förstod ju det inte då, men hade på något sätt sjunkit ner i en ganska djup depression.
Den diagnosen fick jag dock inte förrän sensommaren/hösten, då den redan klassades som svår.
Det var mediciner hit och dit, hatade dem, slutade självmant och mådde bajs.
Väntade bara att all ångest och olycklighet skulle försvinna från kroppen och jag skulle må normalt igen.
Så blev det ju inte dock.
Kampen har varit lång och svår mot demonerna inne i en, och än är det inte helt över.
Ännu i dagens läge har jag samma diagnos, men anser själv att jag mår bättre på ett visst plan.
Det finns en hel del ångest och skit inom mig ännu, men på nåt sätt är det lättare att hantera nu.
Vilket förstås är en stor lättnad.
Får mycket hjälp och stöd, vilket jag är enormt tacksam för, och har personer i min omgivning som förstår.
Har nämligen haft väldigt svårt att acceptera att detta pågår ännu, då jag tänkte att depression är något som går om på ett par månader.
Tjii fick jag.
Nåväl.
Följande diagnos som uppenbarat sig för min del är emotionell instabil personlighetsstörning, eller Borderline, som det tidigare hette.
Kort och gott betyder det att en person pendlar kraftigt mellan olika känslolägen, och har svårt att styra dem.
Detta är också en diagnos som du kan bli av med, genom exempelvis terapi och annat hokuspokus.
Skämtosido.
Finns ännu en tredje diagnos, men den orkar jag inte gå in på nu.

Min point iallafall med detta är hur svårt det är att berätta om allt.
Säkert ännu svårare att våga fråga.
Men jag har bestämt mig för att det är bättre att våga prata öppet om diagnoser, tankar och känslor, än att det blir som frågetecken för alla.
Det är ju genom diskussion man skapar förståelse, vilket krävs i synnerhet i dylika diskussioner.
Så jaa, min resa är ännu inte helt över, men med små steg tar jag mig till mål.

Detta var mig ett mycket flummigt inlägg, men något jag ville äntligen få skrivet.
Mitt vacklande psyke har ändå varit en stor del av mitt liv det senaste året, så väl på tiden att man kan skriva om det, påriktigt.
Fick kanske heller inte alla tankar ut här i text, men i stora drag iallafall.

Så sköt om er, alla fina,

PUSS!
Träningen har varit mycket viktig för mig och för mitt psyke

måndag 26 juni 2017

Midsommarhelgen

Hej igen!

Ny vecka och nytt program.
Idag började nämligen mitt sommarjobb, och kan bara konstatera att det är härligt att vara tillbaka på gamla stället,
Trots att man nu var lite rostig, så löpte det ganska smidigt ändå.
Skrattade och småpratade med kunderna, såsom jag brukar, och fick t.o.m sålt lite skor haha!
Nä men det kändes bra, och det är väl det som räknas.

Annars då?
Jo midsommarhelgen kom och gick, och än en gång var det fest med en massa härliga typer.
Det blev många skratt, god mat och dricka, tävlingar, mycket musik och ännu mer konstiga påhitt.
Ni vet, sådär som en midsommar skall vara.
Hade så sjukt roligt, så roligt som jag inte haft på mycket länge.
Eller en sån där ångestfri kväll, som bara är så jäkla bra.
Smått lycklig efter en sån kväll kan man säga.

Poolhäng hela midsommaren.

Ännu bättre poolhäng när man gör det prima typer.

Blev en hel del tävlingar...


...där målet var typ att bli så full som möjligt (skojja).

Även #teamhund gjorde sitt bästa.

Och vi lyckades vinna typ alla våra grenar.

Fina midsommartjejer <3

Hela högen!

Mera tävlingar...

#teamhund


Sista avgörande grenen...

... hoppa på luftmadrassen i poolen och hållas där...

... vilket inte var så jävla lätt...

... men där Casso fixade hem vinster till #teamhund!

Glada vinnare haha!

Mina <3

Natten bestod av en superrolig beer pong-turnering, hah!

Nu är det bara att tuta och köra på den nya veckan.
Mycket som skall göras och såå, så blir inte sysslolös iallafall!
Sommar som det nu är.
Ha det gött,

PUSS!

tisdag 20 juni 2017

Mys i Båsa

Måndag betydde först träning (de vanliga 10km:rarna), och sen avfärd mot Båsa tillsammans med Emilia.
Vi hade bestämt oss för att ha en mysig kväll ute på hennes stuga.
Och det var precis vad vi hade!
:)

Vi låg ute och pratade, solade och lyssnade på musik en par timmar, innan vi aktiverade oss såpass för att grejja lite mat.
Blev en somrig halloumisallad, och det var muuuums minsann.
Med lite mat i magen så blev det sedan en kort photoshoot, följt av en springrunda (igen) och ett kvällsdopp.
Kvällen gick superfort och innan man visste ordet av var klockan massor och vi låg och såg på film med ett halvt öga.
En såååå rolig, mysig och bra dag/kväll - lyckat!

Finstugan.

Götta!

Fina Fagervik.

En av de miljoner bilder som vi tog, haha!



Sjön där vi doppade oss efter länken.


<3

Kvällen avslutades med filmmys!

Så denna tisdag har varit ganska död efter alla händelser den senaste tiden, så har egentligen inte gjort nåt extra.
Bara vilat, typ.
Imorgon kör vi dock igen, med mera program hehe.
Måste göra det mesta av allt nu, när jobbet börjar nästa vecka.
Så ha det gött,

PUSS!

Bachelor Degree

Hej på er!

Tyst har det varit här, och största orsaken är väl den att det varit riktigt crazy sen torsdagen.
Ska nu i två inlägg försöka berätta om 1. min dimission och examenskaffe, samt 2. mysdygnet i Båsa med Emilia.
Då har jag åtminstone de viktigaste händelserna nerskrivna.

Så på fredagen var det alltså dags för dimission.
Hade inte sovit en timme heller den natten, då min sömnmedicin var slut samt nervositeten säkert gjorde sitt.
Så smått trött brud som steg upp på fredagen för att fixa sig för tillställningen.
Familjen hämtade mig och tillsammans åkte vi till Åbo och Novia.
Ceremonin var inge extra, utan man tackade för betyget, lyssnade på musik, drack kaffe och for vidare.
Jag tackar för mina år på den skolan, men tur så är det fan över.
Efteråt gick vi och äta, hela familjen, hade det mysigt och fortsatte firandet.
Hur bra som helst!


Lycklig över betyget!

Firandet efter ceremonin med bästa familjen <3

La familia.

Stolt och glad!

När pappa ska ta selfien, haha, älskade!

På lördagen blev det då dags för examenskaffe.
De närmaste av familj, släkt och vänner var förstås bjudna och det var öppet hus som gällde.
Det var hett och svettigt som i en bastu men fiilisen var på topp.
Blev så varm i hjärtat av alla som kom, och lycklig och tacksam för att jag har så fina typer i min närhet.
Efter kaffet styrde jag dock stegen till Maduskans, där hennes examensfirande fortsatte.
Där var ett helt gäng härliga brudar, och man kan gott säga att vi hade helt superkul!
Tiden gick så fort att vi inte ens märkte att halva kvällen och natten gått, så vi fick nästan lite brått att förflytta oss till Ekenäs.
Men vi kom iväg till slut, så kvällen slutade på Fe med alltför mycket att dricka.
Kul var det dock!


Kände mig sååå stolt som gjorde min första smörgåstårta någonsin (hälsosam version) då vi aldrig annars varit såna som lagat det hemma.

Fick sååååå mycket FINT av alla, man blev så rörd!

Fanns även ett och annat att äta.

Skåååål!

Fin-korven <3

Senare hos Madde, med alla fina flicks!

Söndagen var inte lika kul, men så brukar det ju vara.
Lycklig var jag iallafall över att ha världens bästa typer runt mig.
Love you guys <3

torsdag 15 juni 2017

Grass ain't Greener

Godmorgon peepz!

Ojjojj hörni, det är mycket på gångs nu.
Imorgon är det dimission, och skall förbereda lite för det.
Kläder, hår (måste färga den jävla utväxten), skor, handel för examenskaffet etc. är saker som måste gås igenom.
Sen skall jag sväng ut i solen idag för sista-minuten-bruna.
Vill ju se fräsch ut liksom.
Heh.
Sen är det ju fest från höger till vänster, och träffar lite här och där med härliga människor.
Klagar.
Inte.
Alls.
:)

Där emellan är det mycket på gångs mellan öronen, både i positiv och negativ bemärkelse.
Veckan i sig har varit hundra gånger bättre än förra och det känns ju förstås bra.
Men sen är det andra faktorer som sätter griller i huvudet, om man gör bra eller inte så bra val i livet liksom.
Är så confused gällande allt just nu så orkar inte ta tag i det.
Besviken och arg, eller lycklig och förlåtande?
Eller en annan blandning?
Nej vete gudarna.

Nu tänker jag dock njuta av de stunder jag haft de senaste dagarna med fina typer, och lägga den energin på att fara till gymmet och träna.
Har bl.a fått träffa finaste Madde igen och bästa Emilia, bara på en kväll!
Lycka!

Men ha det gött hörni,

PUSS!
Mamma var på besök på tisdag och bjöd då på sallad!

Tisdagkväll var sen en berg-o-dal-bana med känslor.

Träffade denna härliga brutta på Serendi igår <3


Sen for vi med Emilia ut på länk.

Hittade lite nya kompisar som tyckte om oss också när vi viftade med mat.

Nu skall jag halsa det sista och sticka till gymmet...